Onsdag 4 maj

Vi laddade med en låda donuts och tog oss upp på Mulholland Drive. Sedan följde vi denna väg som slingrar sig längs åsryggen, ömsom på valley-sidan, ömsom in mot grytan. Fantastiska hus och utsikter, barnen tjoade lyckligt som på berg- och dalbanan.

Ett lite längre stopp vid den östligaste utsiktsplatsen där man har The Valley i ryggen, Hollywoodskylten och Griffith-observatoriet till vänster, downtown och Hollywood rakt fram. Bra läge för en fika!

Vidare över motorvägen i en jakt på den ultimata bilden på skylten. Vi är i alla fall övertygade om att man inte kommer närmre på laglig väg!

När Carin åkte för att hämta barnen på skolan fortsatte vi att slingra oss fram i bergen förbi skylten och Hollywood Reservoir mot Griffith Park. Fantastiska trånga snirklande gator med små fina hus och trädgårdar med palmer, kaktusar och bougainvillea. Klar medelhavskänsla! En förvirrad prärievarg gjorde oss sällskap en bit på vägen.

Griffith-observatoriet bjöd på rymdupplevelser, fina utsikter och luftkonditionering, vilket uppskattades extra när temperaturen tagit sig förbi trettiotre grader.

På hemvägen passerade vi den klassiska korsningen Hollywood & Vine med Kodak Theatre (Oscarsgalan), Mann’s Chinese Theater (handavtryck), stjärnor i trottoaren och massor med utklädda galningar. Vilgot sken ikapp med solen när Darth Vader kom fram och skakade hans hand!

Sunset Strip med många klassiska uteställen på vägen hem. Barnen kastade sig i poolen medan Anders och Johan åkte till Westwood och köpte hem underbar persisk middag.

Vår vana trogen…

Sista kvällen på Sawtelle, imorgon kväll sitter vi på flygplanet på väg hem. Ska man summera alla erfarenheter och intryck så konstaterar Christina att här är det i alla fall ingen risk att bli uttråkad. Och Anders funderar över varför alla amerikanska duschar sitter i brösthöjd. I sydostasien finns det en rent fysisk förklaring, men här? Är det så att amerikaner duschar sittande? Kanske knäböjande? Mycket att fundera över på flygresan hem!

Tisdag 3 maj

Hugos födelsedag firades med paketer, sång och Skype med farmor och farfar innan skolan. Varje dag blir varmare och varmare och idag passerade vi trettiosträcket. För ett par veckor sedan åt vi en härlig brunch på Paradise Cove i Malibu. Vi kände att det var läge att upprepa succén innan det var dags att åka hem. Det blev ännu en härlig, stadig frukost i förmiddagssolen. Och vi är ganska säkra på att det var Gwyneth Paltrow som satt ett par bord bort i mörka solglasögon.

Därifrån vidare mot Zuma Beach för sol och bad efter en körtur i de rikas kvarter. Väl på stranden tog det inte lång tid innan vi såg en delfinfamilj ute i vågorna. Lite senare dök det även upp en stor säl och nafsade några surfare i tårna, vilket naturligtvis var mycket underhållande.

Sen lunch på Getty innan vi njöt av denna enastående anläggning. Byggnader och utemiljö i fantastisk harmoni i både helhet och detaljer. Insidan full av konst, utsidan full av fenomenala vyer. Ett absolut favoritställe i Los Angeles.

På kvällen grillade vi födelsedagsmiddag som avslutades med färska bär och vispgrädde. Vår vana trogen fortsatte samtalen förbi midnatt…

Måndag 2 maj

Förmiddagen var Anders och killarna i poolen medan Christina och Carin tömde Westside Pavilion på kläder och skor. Efter lunch tog Carin hand om våra vildingar medan Susanne (Santa Monica-släkting) körde oss till Burbank där vi kollade på Jay Leno’s Tonight Show. Kul att se, synd bara att bandet denna gång var Donny och Marie Osmond – hade varit kul med något lite hetare…

Kvällen spenderade vi på Century Citys shoppingcenter där vi bjöd Santa Monica-släktingarna på middag. När vi fick tillbaka vår valet-parkerade bil var det första förslaget en ny fin Jeep. Vi var lockade men gissade att det skulle vara svårt att förklara den typen av ”uppgradering” för biluthyrningsfirman.

Och vår vana trogen fortsatte samtalen förbi midnatt…

Söndag 1 maj

Selma guidade familjen Rasmusson till Tar Pits där grabbarna njöt av lokalproducerade skelett av mammutar och sabeltandade tigrar, som någon gång för länge sedan fastnat i tjärsjöarna utanför museet. Kort promenad över till LACMA (Los Angeles County Museum of Art) med lunch på caféet. Efterföljande sockerchock gjorde att vi valde att inte gå in på museet utan höll oss utanför och undersökte bland annat ansamlingen av lyktstolpar på framsidan. Funkade fantastiskt bra både som klätterställning, labyrint och viloplats.

Sen körde vi runt i Beverly Hills med en star map. Vi såg många murar, häckar och grindar samt Christina Aguileras säkerhetsvakt och Jennifer Anistons garageuppfart. Middag på Sawtelle Blvd. Vår vana trogen fortsatte samtalen förbi midnatt…

Lördag 30 april

Hela dagen på Hermosa Beach: punk, skate, surf och härliga stränder. Man måste ju gilla när de har trafikskyltar som tar med skateboard som ett av trafikslagen... Vi avslutade stranddagen med tapas ”på lokal” och fortsatte kvällen med vin, ost och salami inhandlat på Wally’s i Westwood (som förresten hade Karlssons Vodka från ”the Bjare peninsula in southern Sweden” som affärens favorit). Festen urartade när Selma lapdansade Elis och Vilgot körde en nakenchock medan han spred popcorn över hela lägenheten. Vi vuxna höll oss lite på vår kant med godsakerna från Wally’s. Vår vana trogen fortsatte samtalen förbi midnatt…

Fredag 29 april

Förmiddagen spenderades med Carin på Venice Beach. Strand, folkliv och miljöer beskrivs nog bäst i form av ett litet collage. Lunch på Rose’s Café med Los Angeles godaste kaffe innan vi åkte och hämtade Hugo och Selma på skolan. Bad i poolen och grillning förgyllde kvällen.

Torsdag 28 april

Hela dagen på Disneyland! Bland höjdpunkterna var när vi med ubåt letade efter Nemo, när vi körde bilar nästan på riktigt, när vi träffade Pluto och Musse och så klart när vi hjälpte Buzz Lightyear att rädda världen! Utmattade lämnade vi Magic Kingdom och tog oss till Johan och Carins härbärge på Sawtelle Blvd.

Onsdag 27 april

Vi lämnade San Diego och körde tillbaka mot LA. På vägen stannade vi och hälsade på Anders släkting Mike som är med och designar prototyper till riktigt läckra elbilar av märket Aptera. De räknar med att komma igång med försäljning 2012/13, men redan nu åkte vi på en provtur. Häftigt!

Vi fortsatte till Laguna Beach där vi avnjöt en fantastiskt god vegetarisk lunch på The Stand (pitabröd med en massa grönt, humus och guacamole + smoothie) innan vi tog oss ner till stranden några timmar. Det var en skön avslappnad stämning i Laguna Beach. Mindre pretentiöst än Santa Monica, färre galningar än Venice. Mycket gallerier, konsthantverk, ekologiskt, lokalproducerat, återvinning. På stranden var surfbrädor vanligaste attiraljen, följt av frisbees och gitarrer.

Vi hittade en trevlig återanvänd parkeringsautomat i Laguna Beach som samlar in växelpengar till hemlösa.

Tisdag 26 april

Hela dagen spenderades på Sea World i fantastiskt väder. En av höjdpunkterna var specialturen som tog oss bakom scenerierna där killarna bland annat fick mata muränor och sköldpaddor och både mata och klappa delfinerna. Stor succé! Andra höjdpunkter inkluderade späckhuggarshowen, delfin- och akrobatshowen samt jordgubbar med vispgrädde. Men sen var det ju förstås den där jäkla grindvalen när vi råkade sitta på rad tre i ”soak zone”…

Måndag 25 april

Lugn förmiddag i Santa Monica följdes av ett par timmars bilfärd söderut till San Diego. Eftermiddagen tillbringades vid hotellets pool, kvällen i mexikanska gamla stan. Härlig middag på Coyote Café. Ärligt talat så var vi fast redan vid de nybakade nachochipsen man fick medan man läste menyn…

Söndag 24 april

Dagen började med en jakt i våra Santa Monica-släktingars trädgård efter äggen som påskharen lämnat efter sig. Spännande! Sedan var det påsklunch med hela släkten hos mormor Maggie i Pasadena – än en gång hade påskharen varit god mot de lyckliga barnen…

Kvällen inleddes på Santa Monica Pier och avslutades med god pasta och pizza på Il Fornaio.

Lördag 24 april

En halvtimmes bilfärd tog oss till Paradise Cove Beach Café i Malibu. Efter en härlig amerikansk brunch med Carin, Johan, Hugo, Selma, Niclas och Gustav slog vi oss ner i solstolarna och tittade på när barnen lekte i vattenbrynet. Plötsligt upptäckte Johan en val ute i vågorna. En stor mörk rygg som bröt vattenytan, följt av ett rejält utblås med sprutande vatten. Häftigt! Vi firade med en kall öl och vilade en stund till.

Vid tvåtiden drog vi oss tillbaka in mot staden och Johan och Carins lägenhet. En stund på lekplatsen och diverse inköp på Ralphs ledde så småningom fram till ett svenskt påskbord av rang, med både sill och köttbullar och helan som gick (vilket förmodligen förvånade grannarna)

Fredag 22 april

Efter frukost styrde vi söderut igen. Vi körde inåt landet för att ta den stora och snabba motorvägen tillbaka till Los Angeles. Först körde vi genom ett landskap med höga kullar och vida slätter, ett cowboylandskap med enorma hagar för korna. Sedan dök det upp väldiga odlingar med mandel och andra grödor, uppblandat med monstruösa oljefält med tusentals pumpar. Mer odlingar och när vi så småningom närmade oss Los Angeles dök det upp ofantliga uppsamlingsplatser för boskap med tusentals kor. Man fick känslan av att här köade köttet till de miljontals hamburgare som serverades inne i Los Angeles… Klart var att landskapet norr om Los Angeles, lite in från kusten, var avsett för massproduktion av olika slag. Småskaligheten stannade i de små gulliga kuststäderna.

Halv tre var vi framme hos Anders rika Los Angeles-släktingar. Stort hus och stor trädgård i Santa Monicas fashionabla kvarter, med gångavstånd till stranden. Tvärs över gatan bor regissören Brian de Palma och längre ner i kvarteret Bob Dylan. Vågar man hoppas på en gatufest medan vi är här?

En lång promenad tog oss ner till stranden, bort mot Santa Monica Pier, upp till Third Street Promenade och hem igen lagom till läggdags.

Torsdag 21 april

Vi började dagen med en riktig amerikansk diner-frukost med pancakes, ham scramble, hash browns med mera. Det var inte GI.

Jordskred både norr och söder om själva Big Sur tvingade oss att ändra lite i planerna. Först började vi köra tillbaka, över bergen och inåt landet för att ta oss till Carmel och Monterey. När vi fått ordning på GPS:en insåg vi att det var längre än vi tänkt. Det kändes onödigt att köra 30 mil för att äta lunch, så vi nöjde oss med lite mer sightseeande i vindistriktet och ett kort besök i Paso Robles innan vi åkte tillbaka till vår del av kusten.

Vi följde kustvägen norrut fram till själva jordskredet och kunde konstatera att de inte överdrev – det fanns ingen väg runt det. Vi gjorde lite olika nerslag längs kusten, letade snäckor och stenar på några olika stränder, stötte ihop med en ensam säl på en strand, såg en prärievarg och ett par hjortar, ödlor, kolibrier och massor av rovfåglar. På det stora hela en ganska innehållsrik dag, jordskreden till trots.

Dagen avslutades med mexikansk middag i det gulliga lilla samhället Cambria. När disneyfiering riktigt gått på djupet och genomsyrar samhället som här så känns det inte längre så ytligt. När till och med Shell-mackens biltvätt är utformad som en stor röd lada med klocktorn på taket, då vet man att det är genuint gulligt!

Onsdag 20 april

Vi lämnade Ventura och följde 101:an nordväst. Laddade med smoothies och kaffe i Santa Barbara innan vi drog oss upp i Santa Ynez mountains. Slingrande, hisnande vägar tar oss över de kustnära bergen och ner i dalen bakom. Plötsligt befann vi oss i ”Sideways-country”. Vingårdar och till synes välmående rancher avlöste varandra. Vi stannar och lunchar på Paulas Pancake House i danskstaden Solvang. Och hela lunchen satt en tvättäkta indian med långt svart hår rygg i rygg med Vilgot. Spännande! Efter lunch en promenad genom detta idylliska och smått overkliga samhälle, med ett av världens (?) grönaste parkeringshus.

Färden fortsatte ut ur Chumash Indian Territory och vidare genom Sideways-country med ett snabbstopp på Zaca Mesa Winery. Vi kopplade på kustvägen och fortsatte norrut mot Big Sur. Strax norr om San Simeon stannade vi och tittade på stranden som de stora elefantsälarna valt att kalla hem. Enorma sälar, i mängder, som antingen sov, slogs eller gosade. Sälar behöver också kramas…

Dimman började krypa in från havet när vi anlände till Ragged Point Inn. Vi kunde konstatera att middag på fin restaurang inte var lämpligt när killarna suttit större delen av dagen i bilen. När jag tänker efter stod det nog i kapitel 1A i föräldrahandboken…

Men efter middagen lägrade sig lugnet. Barnen somnade, vi öppnade en flaska rött från Zaca Mesa Winery, tände brasan på rummet, lugn jazz strömmade ur radion. Utanför vår lilla terrass stupade klipporna ner mot havets vredgade vågor, på andra sidan klättrade dimbankarna uppför dramatiska bergssidor. Overkligt.

Tisdag 19 april

Lo and behold, killarna sov till sex! Detta belönades med ett besök på Santa Barbara zoo. Gulligast var helt klart nyfödda giraffungen Daniel. Killarnas favorit var nog det blå tåget som tog oss hela vägen förbi entrén, bakom matförråden och verkstan, längs med motorvägen, förbi det parkerade röda tåget innan vi slutligen nådde fram till några djur. Till pappas stora glädje låg lejonen och vilade bara ett par meter från rälsen (bakom stängsel).

På hemvägen tog vi oss sakta längs huvudgatan State Street i Santa Barbara. Det var så gulligt och idylliskt att man nästan blev förbannad. Stora medelhavsplanteringar och palmrader separerade de väl tilltagna trottoarerna från bilarna. Den ena hantverksbutiken efter den andra blandades med kaféer, restauranger, surfshoppar och klädbutiker. Uteservering efter uteservering. Och allt så välskött, så välskött.

Söndag 17 april

Upp halv fyra för transport till Kastrup. Flygturen gick över all förväntan. Killarna var jätteduktiga och satt tålmodigt stilla timme efter timme. Nästan tjugo timmar efter att vi lämnat Åkarp landade vi på LAX. Det enda negativa med flygturen var att vi glömde en nalle på Heathrow. Vi valde att inte berätta att den förmodligen sprängts i småbitar av Airport Security.

Efter att ha uppgraderat till en bil där alla våra väskor fick plats i bagaget gav vi oss ut i Los Angeles-trafiken. Vi tog oss fram till Johan och Carin, som redan gästades av Niclas och Gustav. Vad kul att se våra kära emigranter igen efter så lång tid! Efter trevligt samkväm och en god pasta följde vi 405:an norrut mot Ventura och Christian och Marie, där vi alla somnade bara minuter efter ankomst…

Måndag 18 april

Tio i två vaknade killarna. Dvd:n gick varm under natten medan föräldrarna desperat försökte fånga en halvtimmes sömn här och där… Damn that jetlag!

Så småningom gav vi upp kampen och tog oss upp. Efter en god frukost utforskade vi närområdet. Vi upptäckte att Christian och Marie bor i ett fantastiskt område där folk parkerar sina bilar på framsidan och sina båtar på baksidan.

Vi utforskade den nyanlagda sjörövarlekplatsen och den lokala stranden. Lokalbefolkningen tog strandpromenader i långbyxor och jacka och log åt våra lättklädda killar –”Envigorating”.

På lunchen på Wendy’s upptäckte killarna att i USA kan man få fyrkantiga hamburgare. Elis konstaterade att han varit väldigt duktig som inte blåst bubblor med sugröret i sin chokladdryck. Efter att ha funderat på det ett tag konstaterade han att ”Mamma, du kan titta ditåt” innan han gick loss på sugröret…

En kort biltur tog oss via Thousand Oaks på en mindre utflykt i Santa Monica mountains innan vi tog sikte på deras lokala factory outlet mall och utnyttjade dollarkursen till max. På kvällen grillade vi på Christan och Maries terrass/brygga i solnedgången.

Efterlängtat besök!

Efter sex dagars ihållande regn tittade äntligen solen fram lagom till jul och till Inger, Sverker, Ylva, Nisse, Saga, Martin och Folke kom på besök. Men tio dagar går snabbt, alldeles för snabbt.

Jullunch och pepparkaksbak!

Julafton!

Santa Monica Pier!

På väg upp mot Griffith Observatory fick vi stanna för en passerande och nyfiken coyote!

Brunch på Paradise Cove och promenad och bad på Zuma Beach!

Resan till det stora landet i väster

Resan till det stora landet i väster började kaotiskt.

Färden till Kastrup i snöstorm med släde (nästan) - en isig Öresundsbro bidrog till kraftiga förseningar.

Vi snodde som skållade råttor genom specialutgångar, övertygade om att planet skulle lyfta utan oss. Puhh! Till och med Inger och Ylva drog i sig varsin GT väl uppe över molnen.

Under resans gång stagade Ylva upp vårt vilsna letande efter ingångar - utgångar - tillgångar, gator, hissar - frukostställen, leksaksställen, shoppingställen, sittplatser, toaletter, museer, taxibilar i NY. Allt medan hon filade på sin nästa uppsats och lärde Folke engelska artighetsfraser. På tal om Folke, efter ett par timmars flygning letade han efter hissen - dags att kliva av!

Folke, Saga och Martin uppförde sig exemplariskt, glada artiga och hjälpsamma. De stöttade de äldre deltagarna vis krissituationer - hunger - trötthet - avundsjuka etc.

Nisses inspektion av återuppbyggnadsarbetet vid Ground Zero präglades av misstro. Inkompetens, slarv och många svåra nedsättande specialistuttryck som vi inte förstod, bara anade.

Ingers helikopterfärd över Niagarafallen inställdes på grund av snöoväder. Risk för nedisade rotorblad. Bullshit enligt Inger som med hot och milt våld försökte få den stackars piloten att ta reson. Typ.

Undertecknad fick spela mittenperioden med New York Rangers mot Montreal i Madison Square Garden. Satte faktiskt en balja och kunde kvittera ut 9.500 dollar. Ingen dålig timpenning, 12 minuters effektiv speltid som jämför med att måla en sketen höna.

Henrik gav mig klart godkänt.

Julafton hos CJHS

Flaggan i topp. Sill och brännvin - dans runt kaktusen - pepparkaksbak (som höll på att gå om intet. Den medhavda pepparkaksdegen klassificerades först som sprängdeg. All verksamhet stoppades en halv timme på Newarks flygplats innan frågetecknen kunde rätas ut.)

Det traditionella pepparkaksbaket förenklades betydligt med värdparets supermoderna digitala kavel, bara att knappa in t. ex. 3,6 mm, och vips, perforeringen kunde börja.

Senare på kvällen - kalkon, stor som en struts, med alla tillhörande delikatesser.

Senare följde det obligatoriska besöket på Venice beach. Stilla havets surf, det myllrande folklivet, ett gigantiskt loppis för alla smakriktningar.

Men det hela höll på att ta en ände med förskräckelse efter att vi blev utsatta för en hajattack.

På LA:s berömda observatorium kunde vi klart och tydligt se Armstongs fotspår på månen, och hör och häpna, spår efter en jycke, och dess obehagliga markeringar.

En av höjdpunkterna var då Hugo guidade oss på LACMA (Los Angeles County Museum of Art) och förklarade ... You're about to discover the collection - more than 100,000 strong -covers the expense of art history, and the globe. And with ongoing collaborations with many important artists, they are connecting this rich historical collection to contemporary art in a truly unique way.

Semlan lärde oss att sjunga ABBA Singstar.

Hugo lärde oss uppskatta Quentin Blakes illustrationer.

Carin är en suverän organisatör som med varsam hand lotsar oss genom LA:s alla motorvägslabyrinter, näringsställen, museer, butiker, stränder och övriga sevärdigheter. Detta utan några som helst kontroverser. En hänförare av Napoleons kaliber.

Johan visade oss sitt nya labb. Imponerande även om vi inte blev mycket klokare. Råttorna lät otäckt! Han botade också våra själsliga och kroppsliga vibrationer med whiskey och is.

Fantastiska dagar - vi tackar för en storslagen hospitality - tabasco på bordet - vin i glasen - bensin i hyrbilstanken - mat i magen och solsken i blick.

Stopp. Nu är det nyårsafton och det doftar ljuvligt från deras kök.

Inger, Sverker, Ylva, Nisse, Saga, Martin och Folke