Onsdag 27 april

Vi lämnade San Diego och körde tillbaka mot LA. På vägen stannade vi och hälsade på Anders släkting Mike som är med och designar prototyper till riktigt läckra elbilar av märket Aptera. De räknar med att komma igång med försäljning 2012/13, men redan nu åkte vi på en provtur. Häftigt!

Vi fortsatte till Laguna Beach där vi avnjöt en fantastiskt god vegetarisk lunch på The Stand (pitabröd med en massa grönt, humus och guacamole + smoothie) innan vi tog oss ner till stranden några timmar. Det var en skön avslappnad stämning i Laguna Beach. Mindre pretentiöst än Santa Monica, färre galningar än Venice. Mycket gallerier, konsthantverk, ekologiskt, lokalproducerat, återvinning. På stranden var surfbrädor vanligaste attiraljen, följt av frisbees och gitarrer.

Vi hittade en trevlig återanvänd parkeringsautomat i Laguna Beach som samlar in växelpengar till hemlösa.

Tisdag 26 april

Hela dagen spenderades på Sea World i fantastiskt väder. En av höjdpunkterna var specialturen som tog oss bakom scenerierna där killarna bland annat fick mata muränor och sköldpaddor och både mata och klappa delfinerna. Stor succé! Andra höjdpunkter inkluderade späckhuggarshowen, delfin- och akrobatshowen samt jordgubbar med vispgrädde. Men sen var det ju förstås den där jäkla grindvalen när vi råkade sitta på rad tre i ”soak zone”…

Måndag 25 april

Lugn förmiddag i Santa Monica följdes av ett par timmars bilfärd söderut till San Diego. Eftermiddagen tillbringades vid hotellets pool, kvällen i mexikanska gamla stan. Härlig middag på Coyote Café. Ärligt talat så var vi fast redan vid de nybakade nachochipsen man fick medan man läste menyn…

Söndag 24 april

Dagen började med en jakt i våra Santa Monica-släktingars trädgård efter äggen som påskharen lämnat efter sig. Spännande! Sedan var det påsklunch med hela släkten hos mormor Maggie i Pasadena – än en gång hade påskharen varit god mot de lyckliga barnen…

Kvällen inleddes på Santa Monica Pier och avslutades med god pasta och pizza på Il Fornaio.

Lördag 24 april

En halvtimmes bilfärd tog oss till Paradise Cove Beach Café i Malibu. Efter en härlig amerikansk brunch med Carin, Johan, Hugo, Selma, Niclas och Gustav slog vi oss ner i solstolarna och tittade på när barnen lekte i vattenbrynet. Plötsligt upptäckte Johan en val ute i vågorna. En stor mörk rygg som bröt vattenytan, följt av ett rejält utblås med sprutande vatten. Häftigt! Vi firade med en kall öl och vilade en stund till.

Vid tvåtiden drog vi oss tillbaka in mot staden och Johan och Carins lägenhet. En stund på lekplatsen och diverse inköp på Ralphs ledde så småningom fram till ett svenskt påskbord av rang, med både sill och köttbullar och helan som gick (vilket förmodligen förvånade grannarna)

Fredag 22 april

Efter frukost styrde vi söderut igen. Vi körde inåt landet för att ta den stora och snabba motorvägen tillbaka till Los Angeles. Först körde vi genom ett landskap med höga kullar och vida slätter, ett cowboylandskap med enorma hagar för korna. Sedan dök det upp väldiga odlingar med mandel och andra grödor, uppblandat med monstruösa oljefält med tusentals pumpar. Mer odlingar och när vi så småningom närmade oss Los Angeles dök det upp ofantliga uppsamlingsplatser för boskap med tusentals kor. Man fick känslan av att här köade köttet till de miljontals hamburgare som serverades inne i Los Angeles… Klart var att landskapet norr om Los Angeles, lite in från kusten, var avsett för massproduktion av olika slag. Småskaligheten stannade i de små gulliga kuststäderna.

Halv tre var vi framme hos Anders rika Los Angeles-släktingar. Stort hus och stor trädgård i Santa Monicas fashionabla kvarter, med gångavstånd till stranden. Tvärs över gatan bor regissören Brian de Palma och längre ner i kvarteret Bob Dylan. Vågar man hoppas på en gatufest medan vi är här?

En lång promenad tog oss ner till stranden, bort mot Santa Monica Pier, upp till Third Street Promenade och hem igen lagom till läggdags.

Torsdag 21 april

Vi började dagen med en riktig amerikansk diner-frukost med pancakes, ham scramble, hash browns med mera. Det var inte GI.

Jordskred både norr och söder om själva Big Sur tvingade oss att ändra lite i planerna. Först började vi köra tillbaka, över bergen och inåt landet för att ta oss till Carmel och Monterey. När vi fått ordning på GPS:en insåg vi att det var längre än vi tänkt. Det kändes onödigt att köra 30 mil för att äta lunch, så vi nöjde oss med lite mer sightseeande i vindistriktet och ett kort besök i Paso Robles innan vi åkte tillbaka till vår del av kusten.

Vi följde kustvägen norrut fram till själva jordskredet och kunde konstatera att de inte överdrev – det fanns ingen väg runt det. Vi gjorde lite olika nerslag längs kusten, letade snäckor och stenar på några olika stränder, stötte ihop med en ensam säl på en strand, såg en prärievarg och ett par hjortar, ödlor, kolibrier och massor av rovfåglar. På det stora hela en ganska innehållsrik dag, jordskreden till trots.

Dagen avslutades med mexikansk middag i det gulliga lilla samhället Cambria. När disneyfiering riktigt gått på djupet och genomsyrar samhället som här så känns det inte längre så ytligt. När till och med Shell-mackens biltvätt är utformad som en stor röd lada med klocktorn på taket, då vet man att det är genuint gulligt!

Onsdag 20 april

Vi lämnade Ventura och följde 101:an nordväst. Laddade med smoothies och kaffe i Santa Barbara innan vi drog oss upp i Santa Ynez mountains. Slingrande, hisnande vägar tar oss över de kustnära bergen och ner i dalen bakom. Plötsligt befann vi oss i ”Sideways-country”. Vingårdar och till synes välmående rancher avlöste varandra. Vi stannar och lunchar på Paulas Pancake House i danskstaden Solvang. Och hela lunchen satt en tvättäkta indian med långt svart hår rygg i rygg med Vilgot. Spännande! Efter lunch en promenad genom detta idylliska och smått overkliga samhälle, med ett av världens (?) grönaste parkeringshus.

Färden fortsatte ut ur Chumash Indian Territory och vidare genom Sideways-country med ett snabbstopp på Zaca Mesa Winery. Vi kopplade på kustvägen och fortsatte norrut mot Big Sur. Strax norr om San Simeon stannade vi och tittade på stranden som de stora elefantsälarna valt att kalla hem. Enorma sälar, i mängder, som antingen sov, slogs eller gosade. Sälar behöver också kramas…

Dimman började krypa in från havet när vi anlände till Ragged Point Inn. Vi kunde konstatera att middag på fin restaurang inte var lämpligt när killarna suttit större delen av dagen i bilen. När jag tänker efter stod det nog i kapitel 1A i föräldrahandboken…

Men efter middagen lägrade sig lugnet. Barnen somnade, vi öppnade en flaska rött från Zaca Mesa Winery, tände brasan på rummet, lugn jazz strömmade ur radion. Utanför vår lilla terrass stupade klipporna ner mot havets vredgade vågor, på andra sidan klättrade dimbankarna uppför dramatiska bergssidor. Overkligt.